Tiden går fort...

...när man fokuserar på att överleva domedagen...

Julen kom med stormsteg detta år också. Hann med nöd och näppe fixa klart alla julklappar.
Nu såhär i efterhand känns det ju lite onödigt eftersom jag tydligen kommer mosas av ett gigantiskt eldklot redan imorgon ?

Om nu någon inte känner för att dö kan ni ju alltid söka er mot Bugarach berget i Frankrike. Har hört att det har ett magiskt kraftfält som ska skydda dom som står på berget.
Klicka här för att läsa Aftonbladets artikel om detta berg.

Själv har jag alltid varit lite småskrajj för sånt här. Är en väldigt nervös människa överlag ^^ 



Men jag hoppas att jag överlever morgon dagen. Det skulle ju vara synd att aldrig få veta vad som finns inuti julklapparna under granen. Eller att missa all gudomlig julmat.

So if this is the end. May the force be with you!

Kärlek till vännerna

Dags för ett litet "Ida skriver av sig" inlägg...
Eftersom jag alltid har varit lite bättre på att uttrycka mig genom text får ni leva med såna här inlägg

En sak jag har lärt mej under mina (snart) 3 år i Optima är att allt inte alltid blir som man tänkt sig.

När jag först kom till beklädnads var min största rädsla att jag skulle vara ensam. Alla vänner från högstadiet hade valt att studera på gymnasiet, något som jag inte trodde jag skulle klara av. ( Har aldrig varit ett ljushuvud när det kommer till teori) Om jag hade vetat att jag skulle få så många fina vänner då kanske dom första dagarna inte alls skulle ha känts så jobbiga.

 Mina gamla vänner hjälpte mej igenom dom första veckorna, nått jag aldrig kommer kunna tacka dom ordentligt för, alla eftermiddagar på Vietnam grillen med det gänget var lite som terapi. Allt kändes "som vanligt". Tack!

Vi i beklädnads 3 brukar ofta säga att vi inte är en vanlig klass. Och det är vi nog inte heller. Alla kommer bra överens, skrattar och driver lärarna till vansinne med våra underliga ideer och planer haha

Jag har på känn att jag har fått vänner för livet. Ni är guld värda! :D